Den 16 December förra året så tog jag den största resväskan jag kunde hitta här hemma och packade den full och for ner till Växjö. Där väntande en liten "semester" på över en månad.
Det var nämligen så att min Pappa och hans fru skulle åka hem till Thailand och vara borta mellan 22 Dec & 19 Jan. Vilket betydde att någon (läs jag) var tvungen att ta hand om våran hund. Inte mig emot alls.

Men när denna månad gick kan man näst intill säga att jag blev en hel del bortskämd. Eftersom att jag är född och uppvuxen i Växjö så har jag ju mina allra bästa vänner där, de som känner mig bäst. Ja, men att umgås dag in och dag ut med dem i över en månad blev som att jag var bortskämd. Förra måndagen åkte jag hem och nu känns det tomt. Att ha våran hund, Charlie, runt mig hela tiden då känns sjukt tomt nu när han inte är här. Det är sjukt vad man kan sakna ett djur. Men det är ju inte så konstigt heller med tanke på att vi har haft han i över 12,5 år.

Men en sak som kändes konstigt under min långa vistelse i Växjö var att jag bodde i Pappas & Tuks lägenhet, men de var inte där. Första veckan var skön, andra veckan började det kännas lite konstigt, tredje veckan saknade jag dem och fjärde veckan ville jag bara att de skulle komma hem.
Även om det är jätte skönt att vara tillbaka i Göteborg så är det så konstigt att inte kunna träffa mina vänner när jag vill. Nu är de 3 timmars tågresa bort och det är ju inget man åker över en dag direkt.

Men nu på lördag - söndag ska jag iaf åka tillbaka till Växjö. Min Mamma & hennes sambo Thomas ska åka dit för att hälsa på min morfar. Så då passar jag på att följa med så jag kan få lite kvalitets tid med min älskling =) Och alla älsklingarna helt enkelt.

Oj, det där kändes verkligen bra att få skriva. Nu har jag lättat på mitt hjärta minsann =)